Älsklingen och hojen förra hösten

Det har så här långt varit en ganska rough vecka med mycket ont, tårar och vånda, men nu börjar jag få hopp om livet. Är ju hemma från jobbet och har chansen att vila upp mig ordentligt nu under helgen och återhämta krafterna.

Min bättre hälft känner sig kryare nu i alla fall, men när han skulle ta hojen till jobbet imorse så ville den inte starta. Och då har vi ändå haft batteriet uppe på laddning ett tag... Scary. Hoppas det inte är något fel på den nu, utan bara batteriet som spökar.