Nu är vi hemma igen efter en supertrevlig kväll på Esperia! Vi åt i princip det vanliga, och det var smashing som vanligt. Men jag måste säga att jag inte minns när jag skrattade så här mycket sist. Jag har skrattat så att det gjorde ont i magen och käkarna värkte. Underbart!
Nu minns jag hur livet ska vara, och jag kände igen mig själv igen för några få timmar. Tack W & N för en riktigt trevlig kväll!

Nu ska Mika och jag öppna en flaska vin och krypa upp i soffan en stund innan vi däckar efter veckans stress.